Vilken underbar dag. Det har varit en kall dag men strålande sol och bara så skönt att gå. Jag kom hem från skolan tidigare än tänk från början.
Men alltid av ngn konstig anledning så när jag går av spårvagnen på centralen så är det alltid typ 1min till min buss eller mitt tåg går. I detta fall, idag var det bussen. Bussen till Borås är bussen som är allra längst bort, nummer 38. Men det är bara att springa. Jag sprang och sprang och... ja, jag sprang. Jag såg min buss, närmade mig och såg den börja backa ut. Det roliga är att det är dörrar i terminalen... en port så att säga som är öppen när bussen är inne och stängd när bussen åkt. Så porten var alltså stängd och bussen bara en meter ifrån mig!! hade den inte varit stängd så hade jag hunnit med den! ganska så irriterande. Fick vänta i 30minuter. Men jag fick skrivet ganska mycket på tåget sedan åkte jag hem och lämna min tunga väska och gick sedan ner till dagis för att hämta buskillarna!!
Finns inget bättre än att mötas av springande glada barn som ropar"mamma" när de ser en, slänger sig om ens hals och kramar en =)
Vi betsämde att vi skulle gå hem... gick första biten genom skogen och den är ju inte hinderfri direkt. Finna inga hinder så skapar man sig det. klättrar över stenar, balanserar på pinnar... ja, man håller sig ju inte till ngn stig i alla fall. Så söta barnen när de går med varsin liten väska.
Hittade en morot på vägen som vi använde som fotboll för att ens kunna ta oss framåt...
Efter en stund ville Oliver inte gå så jag bar honom, sedan ville Kevin bli buren, så jag bar honom och sedanOlier igen... när vi närmade oss huset frågade jag vem som skulle bära mig? Kevin sa att han kunde det. Försökte lyfta mig, gick inte, konstigt nog =)
Jag sa att han var tokig. jag var ju aldelles för tung för honom... så gick han ner på knä. Vad gör du? undrade jag. "hoppa upp" svarade han. "ska jag rida på din rygg". "ja, jag orkar det, hoppa upp". jag förklarade att han skulle bli platt som en pannkaka men att det var snällt av honom, lilla tokis. Tänkte bära sin mamma på ryggen. Här finns inga begränsningar minsann =)
Väl hemma målade vi lite på gatan med gatkritor och sedan gick vi in så kom jag på att vi kunde baka bullar...
Barnen lekte jättefint med lego en bra stund medan jag gjorde deg och den jäste,men sedan så fick barnen vara med och havla, lägga upp formar och sedan penslade de bullarna.
Då fattades bara någon mer att bjuda in till bullarna. så barnen ringde "bubba" som så gärna kom =)
Tur att vi har Bubba
* Lite mackor framför Bolibompa och sedan lite bullkalas*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar