*^* Mitt kaotiska liv *^*

Mitt foto
Västra Götaland, Sweden
Jag är en 24årig tjej som är "mitt i livet", "mitt upp i allt" =) Jag har två tokiga småkillar som gör mitt liv både underbart och helt oförutsägbart galet. Mitt i en stor husrenovering. Började med att vi ville ha en större hall som slutade i en "totalrenovering" och det inkluderar byte av vvs, El, Fönster, flytta väggar, flytta entre, kök, gjuta ny bottenplatta, byta tak... ja det fortsätter. Jag har blivit antagen till Socionomprogrammet i Göteborg vilket känns roligt och spännande. Att man får ta sitt liv till en annan nivå. Varit hemma till och från sedan stora killen föddes för fyra år sedan. Kombinerat mammaledigheten med kortare vikariat, timanställningar och sommarjobb. Fungerat utmärkt då vi kunnat spara mycket dagar, vara mycket med barnen samtidigt som man arbetat, fått livserfarenhet och barnen inte behövt vara alls mycket på dagis. Skolade in lillkillen på dagis nu i augusti. Nu börjar allvaret =) Massa mål och drömmar kring att se världen, skriva en bok och samtidigt vara en bra mamma och uppfostra mina två söner till fina killar. Älskar att klippa och klistra, fotografera och skriva, vilket gör Scrapbooking till ett aldelles perfekt fritidsintresse.

27 sep. 2009

Barnvakt åt "kusinen"


På morgonen den 26 sept kom barnens kusin Cicero och väckte oss. Hans mamma o pappa skulle till Ullared så vi passade honom under dagen.


Här blir det lilla filmmys i "mammas o pappas" säng. Filmen Bolt... eller hundbenen- filmen som Oliver säger. =)

gick jättebra... så fina killar vi har. får se när min kära syster vågar lämna sin lilla minis här en liten stund då =)


förutom ett litet missöde... när barnen kikade film så satt jag i sängen och kolla lite dator så jag var med dem. Men de stack iväg in till vadagsrummet och sedan kommer de två minsta oliver o cicero springande och visar sina armar "fina", "fina" säger de. Då hade de målat varandra i ansiktet, ryggen och händerna. Det konstiga, roliga eller hur man definerar det är att alla pennorna var inne i sovrummet där jag var,men jag märkte inte att de hämtade pennorna... Snacka om att det händer saker när man vägger ryggen till. Små buskillar!!

Jag fick skicka ett sms till min syster innan de hämtade Cicero att han var i en liten annan nyans...


22 sep. 2009

Tälta i trädgården

Måste vara i början av augusti 2009
Här är två av de arbetande killarna i familjen, oklippta och härliga =)
När Kevin fyllde 4fick han ett tält. Han tjatade och tjatade om att vi skulle tälta. De regna ju ett antal dagar i somras så vi sa att vi får ta det när det blir bättre väder. Han frågade denna soliga dag så då tänkte jag att det får vi göra.
- men mamma om man ska tälta så måste man ha eld och pinnar och grilla...
ojdå... ja, det är klart tänkte jag. Hur ska jag nu lösa detta? Men kom på
- vi kan faktiskt äta ´lunch ute. Vi slår upp tältet, tänder grillen och sedan kan vi äta i tältet...
-Jaaaa!!
båda killarna överlyckliga... medan deras kära pappa tyckte väl det var lite jobbigt att sitta där mitt ute i trädgården. Har tycker inte om att sitta på mraken och sådär lite finkänslig av sig=) tjstsr om att han ska ta med killarna och tälta ngn gång... får väl se om vi gör det någon dag. Jag har i och för sig lite svårt att se min sambo sitta i tält och sova ute... hihi
då var vi redo.. laddat med korv och bröd. Barnen tyckte det var jättemysigt!

Tänkte att vi kunde sova middag ute i tältet... Kevin ångra sig i sisa stund men jag och Oliver tänkte i alla fall sova i tältet. Dessvärre var tältet bara 120 gånger 120 stort. Jag försökte kura ihop mig till en liten liten människa... så det gick bra. Vi somnade båda två men jag vaknade av att det oskade och blixtrade. Solen sken fortfarande men sedan började det regna lite lätt. Jag försökte hålla in mina ben så de inte tryckte mot kanten längs ner på tältet så regnet inte kunde komma in. Jag ville egentligen väcka Oliver så vi kunde springa in... men jag låg där och väntade ut honom =)
I taket var som ett nät... där det började regna in. Jag fick tag på ngn plastbit som jag försökte lägga på toppen, lyckades...
När oliver vakande så hade värsta regnet avtagit ...

Liten gossing som vaknat. Ganska häftigt att sova i Blixten Mc queen tält!!


17 sep. 2009

Vecka 3

Jag fortsätter skriva om mina veckor i skolan...
Vi hade i början av veckan ett flertal seminarier vid Annedalsseminariet. Jag kan ju börja över att reflektera över vägen dit. Alla ser vi på saker på olika sätt. När vi fick vägförklaring sa de att när vi går av spårvagnen så är det ett stort gult hus, det går inte att missa! En klasskompis var snäll och skulle också förklara vägen och skrev ett mejl: det är ett stort rött hus, det går inte att missa! Min slutsats, det går missa, hoppas inte jag gör det!

Där man gick av spårvagnen, eller i alla fall där jag gick av var det fullt med ganska höga hus och det var nog lite olika färg på. Jag ville inte chansa och frågade första, bästa. Visade sig att det var det stora röda huset framför oss och bakom det var ett stort gult hus som man gick in i. Hm… alla hade rätt, rött, gult, går missa.

Socialt arbete som ämne:
Här var det läraren som föreläste och vi satt tysta och lyssnade, men det betyder inte att det inte var bra, Jag lärde mig massa… eller jag skrev massa i alla fall. Det blir väl nu när jag ska försöka få ner allt som man får se vad man egentligen kommer ihåg och vad som känns viktigt, relevant. Vi kom in på mycket prat kring teorier. Teorier ”i”, ”för” och ”om” socialt arbete. Man tycker mycket är logiskt och att mycket är sunt förnuft. Men det är lite blandat bland lärarna vad man lägger vikt vid. En del vill verkligen visa på att detta är något vi kan och bara man är en medmänniska så klarar man det och det handlar om att ”se” människor. Bra med utbildning som grund men det viktiga är också att man kan göra något av sin utbildning. Kan man inte förmedla den så är den inte mycket värt. Medan andra lärare försöker få bort detta uttryck lite. Vi ska inte tro att ”alla” kan det här. Det här är en viktig utbildning och vi måste få fram att detta är en högskoleutbildning och något man måste lära sig. Det låter så ”barnsligt” lätt om man säger att det är ett ”kall” eller ”sunt förnuft”. Jag hänger helt med på resonemanget. Man vill få bort stämpel som gratisarbetande kvinnor som ser det som sin livsuppgift och spelar ingen roll om man får uppskattning medan man vill betona att vi är kunniga människor med lång erfarenhet och bra utbildning. Vi har något att komma med. I det stor hela är det nog en ganska stor blandning av det båda. Är man inte intresserad av människor eller känner starkt för det kanske man inte klarar av arbetet samtidigt som vi har det ”sunda förnuftet”, ”logiskt tänkande” så har vi byggt upp, förstärkt det hela med en utbildning, en utbildning baserad på historia, vetenskap, forskning, kultur och med det blir man seriös och professionell på en helt annan nivå.

Enkelt förklarat: Vi har det ”mänskliga”, ”humana” tänket man behöver samtidigt som vi har en utbildning, något att luta sig mot samt att vi har riktiga resultat att referera till. Människor som kommer möta oss vill möta oss i det mänskliga så de kan öppna sig för oss samtidigt som de vill veta att vi har en utbildning så de kan tro på oss och tro på att vi kan hjälpa dem.

Kom jag bort från ämnet nu?? Nej, det var nog lite detta budskap som hon ville få fram. Lite citat från seminariet:
”måste ha teori som får oss förstå klienterna och deras värld”. ”vi behöver teorier för att förstå människor”, ”teorier för att förstå varför det är som det är”, Detta var Teori ”i” socialt arbete. Med teori ”för” socialt arbete så pratade hon en hel del om verktyg. Jag tolkar det som att när vi kommer arbeta och få problem förklarade för oss så kan man inte bara använda sitt sunda förnuft i alla fall. Man behöver redskap. Man kan förstå att alla fall kommer vara olika men har man lite verktyg, lite förhållningssätt så kommer man enklare kunna bemöta problemen. Teorier ”om” socialt arbete: ”teorier förklarar och ökar vår förståelse”. Jag brukar använda mig av ordspråket: ”fördomar är lika med okunskap”. Vänder man på det kan man skriva att ju mer vi vet desto mer förstår vi. Så ju mer teori vi har och fakta att bygga vår tro, våra resonemang, vårt bemötande på desto mer kommer vi att förstå om människan, kulturen, samhället och med det vi kommer arbeta med.

”socialt arbete är ett arbete som kräver teori, arbetet ska grundas i teori. Också för att man ska kunna rättfärdiga vad man gör. Veta vad man gör och varför”
Det citatet beskrev ganska bra vad jag försökt förklara i hela arbetet... hela arbetet? Jag menar mina reflektioner, tankar. Alldeles för inne i skolvärlden nu.

Vi hade en till föreläsning samma dag angående social omsorg. Jag har tidigare arbetat med handikappade och tycker personligen att lagen LSS är bra och gör att de handikappade får ett bra liv och har stora rättigheter. En lag som förändrat många handikappades liv och syn även förändrat vår syn på handikappade. Jag tror att denna lag gjort de handikappade mer intrigerade i samhället. De är så att säga ”tillåtna” i samhället. Förr var det ju så att de ”gömdes” undan och några man ”skämdes” över. Men vad jag vill komma fram till är att det är sådan skillnad mellan våra handikappade och våra äldre. Hur kan man inte värdera våra äldre? Jag vet att när jag arbetade på ett boende så gick några vårdtagare under SOL- lagen och några under LSS-lagen. Det gjorde en skillnad i vilka hjälpmedel de fick och vi som personal skulle hjälpa LSS och göra mat åt dem, medan de kunde vi inte göra hos de med SOL. Det ska jag inte gå in djupare på nu men en skillnad finns det. Det blev väldigt tydligt under denna föreläsning när läraren skrev det under varandra, nämligen:
”handikappade har rätt till ”gott” liv”
”äldre har rätt till ”själigt” liv”
Allt är väl i slutänden en fråga om definition men hur kan man bara ha rätt till ett ”själigt liv”? Det är i alla fall en skillnad och det är hemskt att man gör skillnader i lagar angående människor. Ska alla inta vara lika värda, ha samma rättigheter? Nej vi gör skillnader i så mycket och vi har så mycket att gå efter och förhålla oss till att vi inte ens kan ge alla ett ”gott liv”. Skrämmande att tänka på. Men det är väl det alla vi som vill jobba med människor vill förändra.

Ett citat från föreläsningen med Per-Olof:
”Social omsorg består i att hjälpa människor med olika funktionshinder och särskilda behov att hantera sin vardagsverklighet.
Detta innebär att omsorgsarbetarna tillsammans skall försöka bevara, utveckla, förändra, skapa livsstrategier för och i olika livssituationer”.
Detta tror jag verkligen är något som man alltid måste ha levande då man arbetar med människor. Det är nog väldigt lätt att ta över andras liv annars. Det an handla om det allra enklaste saker som att låta dem bädd sin säng själva. Tar man ifrån dem färdigheter som de klarar av förlorar de en egenskap, en färdighet. Tar man bort mer och mer så kan det resultera i att de förlorar färdigheten eller kanske ännu värre inte känner sig behövda. Alla behöver vi känna oss behövda och gör vi inte det ens i vårt egna hem, vad gör inte det med ens självkänsla.
För att komma tillbaka till äldre. Jag tänker på det ibland när man läser om pensioner och boende och om hur vi tar hand om våra gamla. Man blir ju rädd. Jag vill inte bli gammal, vågar. Tänk och bli inspärrad någonstans och bara få duscha en gång i veckan, och ut kanske man inte ens kommer. Men värst av allt, när de särar på par. Kanske inte tillräckligt stora rum eller så är helt enkelt den ena för frisk. Man får ju hoppas att båda blir sjuka gemensamt när man blir gammal om man blir sjuk vill säga. Nä, så ska man ju inte es behöva resonera. Jag kan inte förstå hur det kan stå så långt ner på listan att ta hand om människor. Både vad gäller förskolorna där de är stora grupper, skolorna där man drar in på mjölken, sjukvården där man har anställningsstopp om vart annat samt betalar ut skamlöner och äldrevården där man inte fårduscha. Hur resonerar vi?? För det är väl vi som resonerar, samhället är ju demokratiskt, eller?
Oj, nu blir det politik här… jag känner mig lite bortsvävande idag.

Vi hade en övning som jag tror man lär sig oerhört mycket på. Fem personer där en person talar, en som underlättar då han talar (dessa sitter mittemot varandra), en som lyssnar, en som observerar (ingen av dem får anteckna) och en diskontör som har lite ”fri position”. Får anteckna. Vi skulle vid detta tillfälle prata om vad vi under våra liv fått för erfarenheter av grupper. Man skulle prata under en halvtimma ca. Det var väldigt intressant och se hur vi alla iakttog olika saker och i det som en person sa. En la märke till mönster i det som personen sa medan en annan funderade kring hur deras kroppshållningar blev mer avslappnade eller hur frågorna blev lugnare eller hamnade mer rätt. En väldigt lärorik uppgift. Även när man satt och var underlättare och man gärna ville fråga eller lägga sig i. Just att lägga band på sig och bara låta meddelaren prata. Än värre kanske att bara se på och observera när man ville vara mer delaktig. Det är en uppgift som verkligen är lärorik för oss. Man känner av vad man bör tänka på och samtidigt vara uppmärksam och hur man ska kännas avslappnad och ändå kunna underlätta samtalet. Intressant det där.

I vår grupp kändes det verkligen lärorikt att få höra om varandras erfarenheter kring grupper och vi lyckades dra lite slutsatser om varandras liv och hur vi var som personer. Blev väldigt analyserande där ett tag. Efter att varje person pratat gick vi igenom vad vi iakttagit och vad man kunde tänka på samtidigt som vi funderade på de olika erfarenheterna vi hade av att vara i olika grupper och hur vi ville ta med detta in i projektet som vi ska göra tillsammans med en högstadieklass.

Har också haft en föreläsning kring socialpedagogiskt arbete. Vi gick in lite på historia, av någon anledning har historia lite svårt att fasta för min del. Men intressant att se hur det hela uppkom med att man skulle ”uppfostra” barn som helt enkelt inte ”skötte” sig. Man tog barnen och placerade dem på institution där de skulle uppfostras. Det blev väl ett första att man såg hur de kunde lära sig i grupp. Medan man också lärde sig att när barnen väl kom tillbaka till sina föräldrar som var i samma situation som tidigare och blev samma gamla mönster så föll de tillbaka. Med det lärde man sig att jobba med barnen i hemmet och med hela familjen. Ur något ont kommer alltid något gott. Men vad som också fastnade under den föreläsningen var det ”inre förtrycket”. Man blockerar sig själv så att säga. Viktigt att tänka på. Man kan inte bara ordna allt runt omkring sig, man måste först arbeta med sig själv och sin egen självbild och sina egna fördomar för att man ska kunna förändras.

Nu skriver jag inte mer… nu vill jag helt enkelt sova… man kan ju skriva hur mycket som helst när det är nogt som man tycker är intressant eller man kommer in på ämnen som man har massa åsikter kring...

sov gott!!

15 sep. 2009

Vecka 2

Hej,

Lite kring veckan som varit (andra skolveckan):
Jag känner att man mer och mer kommer in i det man gör. Det känns som om det i det stora hela läggs upp på et bra sätt. Exempel att vi ska läsa teori för att ha ”en aning” och inte för att tentera och ”kunna” allt. Därefter har vi föreläsning om det då man får mycket ”aha- upplevelser” och därpå diskuterar vi och då ”faller det på plats”. Jag är fortfarande i ett stadium där allt känns intressant och spännande. Lite fascinerad över att man läser saker som känns intressanta då man är så van från grundskolan där man har ett par ämnen man gillar och flera till som man ”måste” ha. Men vi har ju alla valt en linje, ett program som vi är intresserade av så kanske inte så konstigt och det kommer nog dyka upp mer eller mindre roliga delar i det också.

Vi hade diskussion i början av veckan kring Majvors text. Blev lite halvhetsigt emellanåt i gruppen jag satt. Om man skulle vara snäll… alla i gruppen tyckte egentligen att texten var bra medan vi som arbetade tyckte att en del kunde vara svårt att tillämpa pga. ramar, lagar, riktlinjer och pga. den makt man redan har exempelvis att man går omkring med nycklar på en låst avdelning där patienterna får be oss om att komma ut. Man ska alltid ha ett vänligt bemötande men kan kännas som man hindras pga. vilket jobb, arbetsplats, vem den styrs av, vilka regler och lagar de styrs av. Sedan kan man självklart ha ett fint bemötande men det känns inte alltid lika ”äkta” om man beskriver det så om man inte kan följa det fullt ut i hjärtat för man har så mycket runt omkring att ta hänsyn till.

Historia: mycket årtal, många namn… vet inte riktigt vad jag läst och hängde inte riktigt med på första delen av föreläsningen… antecknade massor. Men föreläsningen efter gick väldigt bra, hängde med och det var intressant, antecknade inte så mycket. En del kring arv och miljö. Kanske hängde med mer för att det var närmare vår tid eller för att årtalen inte blev lika centrala… när man inte behöver komma ihåg allt för mycket är det ganska logiskt att man har lättare att hänga med på resten medan måste man minnas allt, minns man inget och man antecknar allt vad man kan för att förstå… sedan förstår man inte vad man antecknat. Lite ond cirkel men ju mer något kommer upp och särskilt i olika sammanhang desto mer kan man placera det och minnas det.

Vi har fått se hur det ser ut i vår ”lärares hjärna” som han beskrev det. Lite om hur han tänkte. Det var väldigt intressant. Lärde mig mycket medan allt ändå var väldigt enkelt och logiskt. Man fick lite smarta bilder som jag absolut en dag kommer ha användning för. Han beskrev bland annat hur ens bakgrund påverkar det man är samt hur man blir. Att man alltid ska se en människa och vad den har med sig. Alla kan vi tyckas lika men alla bär vi på en historia, vi bär på ett bagage. Jag fick en bild för det när jag var lite och läste om socialisationsprocessen. Då fick vi det så fint förklarat att man har e ryggsäck som man alltid bär med sig och det man upplever i livet och helt enkelt tar med sig stoppar man ner i denna ryggsäck. Det är allt från minnen, till kompisar, till miljö och erfarenheter. Denna ryggsäck bär man alltid på och med det menas att man alltid bär med sig sina erfarenheter, sitt liv. Man kan sedan plocka fram dessa erfarenheter då det kan behövas, samtidigt som allt vi har i vår ryggsäck kommer att prägla våra liv. Det kan också vara så att något ligger djupt ner i ryggsäcken men som kommer fram emellanåt eller kanske behöver man leta efter det. Nu vet jag inte om jag fått det förklarat exakt så här eller om jag själv började ”analysera” denna ryggsäck lite . Men man kan väl koppla denna ryggsäck, detta bagage till begreppet ”sociala koder” Vi fick höra väldigt mycket begrepp denna dag. Det var många fina ord. Jag minns betydelsen av många men minns inte namnet. Men skulle tro att det strax kan packas ner i min lilla ryggsäck det med.

Ännu mer intressant var de olika maktförhållandena som vi lever i ex: lärare/elever, föräldrar/barn osv. Det finns med enklare ord ”lika” förhållanden exempelvis elever emellan eller lärare emellan. Medan det är ”olika” förhållanden elever/lärare och förälder/barn. Vid ett naturligt maktförhållande kan man genom att maktpersonen ex läraren i lärare/elever eller föräldern i förälder/barn relation agerar på ett visst sätt komma i samma nivå som den under. Att den under exempel barnet får känna sig på samma nivå som föräldern bara för att föräldern agerar på ett visst sätt. Allt detta är olika relationer som antingen kan vara konkurativa eller tillitsfulla. Vi bör alla sträva efter tillitsfulla relationer. Alla kan vi pendla till att vara konkurrenter men att vi då ska tänka på dess utgång.
Är man jämlika i ett maktförhållande så ska man försöka tänka på att båda parter går ”värdigt” ut ur en diskussion t.ex. Medan har vi ett maktövertag exempel om vi diskuterar med våra barn så är det vårt ansvar att se till att barnet går värdigt ut ur diskussionen. Detta tankesätt är något jag verkligen funderat över. Mycket är så logiskt och mycket vi lär oss är aha-upplevelser. Men detta kändes verkligen som en lärdom. Jag har inget problem att sätta mig på samma nivå eller ändra hur jag pratar, för mig. Men just att man ska ”gå värdigt ” ut ur en diskussion. Det är bra att ha det med sig. Ibland vill man bara ha ”rätt” eller få en form av ”bekräftelse”. Medan oavsett hur vi diskuterar så känns det ju väldigt bra om man själv fått gå värdigt ut ur något eller om man känner att man fått sagt det man velat men att personen ifråga inte på något vis känner sig kränkt eller liknande. Tänkte även på mina barn. Man tänker väldigt mycket på att man ska lära dem ”rätt”, ”fel”, ”uppföra sig” m.m. Ibland känns det som man lärt dem något men att utgången inte känts bra. Exempel om man vill att de ska be om förlåtelse… det är något de måste lära sig och veta att man gör. Men om man tvingar dem i något sammanhang att göra ”rätt” så kan det kännas som om man kränker dem på något vis. När jag sedan var på denna föreläsning förstod jag att när man har känslan av att det inte känns bra men man ändå tänker att man gjort rätt så är det att utgången blivit fel. Barnet har gått ”ovärdigt” ut ur diskussionen, sammanhanget. Det gör att jag nu verkligen försöker tänka på det… jag vill att de gör rätt men jag vill att de ska må bra i det dem gör. Klart jag alltid velat mina barns bästa men denna föreläsning fick en ändå att öppna ögonen lite.

Det är ju när tankar kommer upp som man verkligen lärt sig något. Så är det i alla fall för mig. När jag får vara med och tänka, tycka, fundera, diskutera och samtidigt blir berörd i frågan, sammanhanget så lär jag mig också.

Vi har sedan diskuterat vidare angående projekten vi ska göra med 7: eklassarna och kring hur vi ska bemöta dem, fundera kring lära - känna - aktiviteter, studiebesök vi ska göra, äta ihop, hjälpa dem lägga upp ett arbete som sedan ska redovisas samt ställas ut.

Vad vi också gick igenom i förra veckan var lite kring mångkulturalismen. Jag skulle kunna skriva fler arbeten om det och det viktiga är väl egentligen att fröstå att vi alla är olika. Kanske också att man förstår skillnader mellan etnicitet och kultur. En etnicitet är varifrån du har dina rötter, ditt ursprung medan en kultur finns i alla runt omkring oss. Det kan både kopplas till dem vi delar ursprung med men också till att vi tillhör ett fotbollslag eller en åldergrupp eller ett kön. En kultur är vilka värderingar man växt upp med och vad som präglats ens liv. Ens kultur kan ständigt förändras och man kan tillhöra många kulturer medan du bara har en etnicitet. Med en etnicitet menar jag inte att man kan ha föräldrar ifrån olika länder utan att om du har rötter från två etniciteter så tillhör du dessa två. Man kan väl säga att en grupp kan förändras medan ens etnicitet är något man har kvar, det är beständigt.

blir alltid så mycket när man väl börjar skriva...

12 sep. 2009

Anne Geddes

Nu när jag hamnade i bebistankar så kom jag och tänka på Anne Geddes...
Så otroligt fina bilder
kommer lite fin inspiration















Grattis Peter och Linda

Det är meningen att jag ska sitta och plugga nu... men jag bara sitter här och tänker på våra komipsar Peter och Linda som idag fått en liten son!!

Att få barn är så otroligt häftigt. Tänk att de har varit med om en förlossningen och fått ett litet barn. Har man inte varit med om det så är det svårt att beskriva känslan. Men man har gått och väntat i nio månader och sett sin mage växa. Man vet att magen innehåller en liten varelse man kommer komma att älska... men man fattar inte riktigt. Allt eftersom magen växer så början man trivas med det och man får känslor för den lilla saken där inne... man känner sparkar och hur den vänder på sig och rör sig där inne. Man kan ha ett litet samspel... trycker lite genom magen på den lilla sakens fot och så får man en liten spark tillbaka... Man kan till och med känna att det man har inom sig hickar.. en lustig tickande liten känsla.
Sen kommer dagen då man får ont och man ska föda. Man kan uppleva så många känslor. som både rädsla, nyfikenhet, smärta m.m.

Men efter ytterligare väntar och man kan verkligen inte förstå vad som är på väg att komma ut s säger de att de kan se huvudet, Man kan inte förstå "huvudet på vaddå"??. Sen kan man inte riktigt beskriva känslan.... men kanske inte den skönaste känsla... blir väldigt spänt, varmt, ont... och sedan är en liten bebis ute och helt plötsligt på ens mage. All smärta är borta och man skrattar, gråter, klappar den lilla kladdiga varelsen på sig och bara är.

Att få upp sin lilla bebis för första gången på magen/bröstet är en känsla som bara en mamma kan förstå. Det är fantastiskt att få upp denna lilla kladdiga, blöta, kanske lite blåa unge på magen. Och känslan "den är ute"!!

Man känner sig otroligt speciell, duktig och oövervinnelig helt enkelt!

Helt plötsligt är man mamma och pappa!! Man är helt plötsligt tre!

Grattis till er lilla son!
Ni har precis varit med o den mest speciella dagen i era liv=)

6 sep. 2009

Vecka 1

Tänkte för egen del reflektera lite kring skolan och studierna. Kanske kan man senare se tillbaka på sina reflektioner och antingen få lite överblick av utbildningen eller också se hur man själv utvecklats, smat ha li samlad data från min studietid.

Första när vi skulle till skolan hade jag kollat upp vägen noga så jag inte hade chans att gå fel =)
Läser i Göteborg så blir en del att pendla. Först ta sig in till centrum i Borås och därifrån antingen tåg eller buss till centralen i Gbg och därifrn spårvagn till önskat ställe...
Jag skulle av på vasagatan... Sen stod det vasaplatsen så jag gick av.... det var för tidigt... men jag var ute i god tid så ingen fara med det. Jag var på vasagatan så det var bara att gå uppåt. Hittade snabbt till Handelshögskolan, bra! Men sedan fanns en karta att utläsa så fort man kom in. Jag hittade att jag skulle till våning 4 och hus E. Jaha... orientering ... Gick upp ett par trappor. Stod våning två och sedan var det lite halvplan och jag såg inte direkt skyltat... men giick jag in lite på planen s hittade jag våning 4. Men där stod hus A. Okej... jag har alltdå hittat till Göteborg, till vasagatan, till högskolan, rätt våning... nu gäller det bara att htta rätt hus också... Jag testade motsatt riktningmot Hus A. Stod inget... frågade ett par lärarae som såg osäkra ut och kikade sig lite omkring de med. Men kom fram till att jag skulle fortsätta åt samma håll. Hittade Hus E och salen fanns inom synhåll =)
Sådär, nu stod man där med ett gäng som alla skulle bli socionomer. Kommer jag fixa det här ?? Tänk om alla är supersmarta här nu och jag inte fixar det ? Jo, jag har ju kommit in precis som dem så borde ju gå.

Jag hade dagen i ära förkylning som inkluderade att snyta mig "hela tiden" och dessutom rethosta... jag laddade upp med vattenflaska så jag kunde dricka under upprop. På dörren in till klassrummet stod det att man varken fick äta eller dricka... Typiskt... det jag funderade mest på under uppropet var att jag skulle försöka hosta så ljudlöst som möjligt eller en gång riktigt så jag slapp småhosta hela tiden =(

Jag hamnade i klass E,klassen som skulle vara i Hammarkullen. Vi alla fick en gemensam introduktion och sedan fick de olika klasserna ses för sig. Vi hade lite rolig "speeddating". Det gick ut på att halva klassen placerade ut sig och var så kallade "fasta" medan andra halvan fick vara rörliga. Den rörliga halvan placerade ut sig hos en fast och sedan fick man göra en kort presentation av sig själv på 1,5minuter och sedan bytte man roller och därefter flyttade sig de rörliga ett steg. På det sättet fick man lite fler antiskten och lite man kunde associera ansikterna till.

Dagen efter blev det till att hitta till Hammarkullen. Min buss var inte inne precis i tid, när jag sedan hittat rätt spårvagn så tog den också lite längre tid än vad som stått. Hammarkullen ligger, som de beskrivit så fint, om man kör rätt in i berget med spårvagnen och där den sedan stannar vet man att man är i Hammarkullen. Sedan fr man ta väldigt långa rulltrappor upp till jorden =) sprang mig sedan fram och var framme några minuter efter nio. Inte roligt att komma lite sent... men många färdmedel att passa in och en bit att pendla... får springa snabbare imon!

Det första lärarna sa var att detta inte var någon liten kurs eller att vi bara skulle gå ett halvår. Detta kommer vara en del av våra liv. Vi kommer gå detta program i 3,5år. Vilket gör att vi måste trivas ihop och känna varandra väl, något i den stilen. Så vi fortsatte med lite presentationsövningar under dagen och de berättade lite hur de tänkte.

Under veckan har vi dels fått reflektionspartners. Jag kommer reflektera till två till. Det innebär att vi kommer reflektera om veckan eller om texter eller det vi håller på med en gång i veckanb, oftast fredagar. Vi kommer sedan diskutera det vi reflekterat på måndagar. Vi kommer sedan i slutet av terminen kunna skriva en så kallad plattform, grund för oss själva. Med hjälp av våra reflektioner kommer vi kunna skapa en grund där vi står och vi kommer så småningom kunna se hur vi själva utvecklas, förändras eller helt enkelt se programmets gång och se tillbaka på våra egna tankar och vårt eget sätt att resonera. Det känns bra och roligt att det är något som man ska göra! Det är annat sånt man kan önska att man borde skrivit om m.m. för manglömmer osv.
Vi blev också en grupp på tre socionomer och en socialpedagog som tillsammans skriva utföra en projekt. Vi kommer hela tiden göra små projekt i stadsdelen under vår utbildning. Vi har redan fått vandra runt lite på Hammarkullen och lära känna stadsdelen lite. Vi är nio grupper i klassen just nu och har alla varit ute på studiebesök som vi redovisat för varandra. Ganska smart sätt. Istället för att alla ska vara överallt så delas man upp men man får ändå ta lärdom om alla ställen. Intressant...

På onsdagen hade vi sopplunch. Lärarna lagade soppa och vi studenter fick betala 20kr var för att vara med och äta. Tidigare har de bjudit på den, men nu måste det sparas. Men det var också lite roligt, att alla åt tillsammans.

Funderingar:
Efter att alla varit på studiebesöken nämnde de flesta hur bra de olika ställen de besökt arbetade. Att de pratade väldigt väl, blev bra bemötta, trivdes i sina arbetsgrupper, hur de brann för sina arbeten, hur väl de samarbetade med övriga arbetsplatser samt människorna i stadsdelen. Min tanke är då: Om de lyckats få så många väl fungerande yrkeskategorier och bra arbetsplatser där många ställer upp och allmänt vill ses och hjälpa till. Varför ser det då ut som det gör?
Eller är de fortfarande i förändringsarbete och man ser inte allt resultat ännu? Eller fel av mig!? Kanske är mycket resultat sedan tidigare... Jobbar alla som det låter kommer detta bli en stadsdel man drömmer om att få bo i. Eller är det så att alla är trötta på det negativa och verkligen lyfter fram det possitiva?

Det ska helt enkelt kort och lätt bli spännande att upptäcka...