Delkurs 1

Ja.... snart är första delkursen avslutad på socionomprogrammet!
Vi har nog fått en väldigt sor överblick i allt vad socialt arbete innebär. Jag har massa lösa begrepp och massa info som jag inte riktigt placert ännu... Men jag tror att jag kommer ha tid på mig under skolans gång att stoppa ner allt jag lärt mig i olika fack =)

Va har jag att säga nu då? Jo, jag trivs bra. Det känns väldigt skönt att allt fungerar med barnen. Vilken skillnad att studera nu när man har barn än tidigare. Jag är mycker mer effektiv. Jag tror det är för att man vet att man inte får så mycket tid så när jag väl sätter mig eller tar mig tid så gör jag vad som ska göras. När jag gick på gymnasiet så sköt jag fram det in i det sista. Jag fixade det ändå, men jag satt de sista nätterna innan något skulle in. Nu vill jag bara vara med barnen när jag kommer hem efter en lång skoldag och orkar inte sitta så sent på kvällarna. Mycket blir gjort i skolan och på bussen till och från skolan. Känns väldigt skönt!

Livet känns väldigt bra just nu... jag har pusslat så mycket med jobb nu när barnen varit små och inte gått på dagis... så man har varit med dem hela dagarna och sedan jobbat helger och kvällar... van att vara iväg mycket och inte få lika mycket "helg" eller tid med "sambon". Men nu får jag inte jobba så mycket... man får ju inte jäna över visst belopp för då får man inget studiebidrag så då kan jag inte jobba mer än två-tre pass i månaden. Så det blir väl ett pass tre av fyra helger som mest. Aldrig två pass!!! så skönt! nu när jag inte kan jobba så mycket behöver jag ju inte ta båda passen på en gång... och gör jag det ngn helg så är månadens arbete gjort. Vad vill jag ha fram??
Jo, jag har Helg, jag har kvällar och helger tillsammans med barnen och killen. Samtidigt som jag inte är stressad i skolan för det är på dagis.... och än mer positivt var att tänkte från början att barnen får gå som mest tre heldagar på dagis då jag alltid är ledig en dag i veckan och de är hemma med sin farfar en dag i veckan. Men de behöver inte ens vara där dem tiderna... ofta kan jag hämta tidigare så det känns väldigt bra, det var det som kändes mest jobbigt med skolan... just barnens lnga dagarpå dagis... men verkar lösa sig =)Jag känner inte denna eviga stress... =)

Det visade sig tydligen också att man inte behöver betala lika hög skatt nu när man inte tjänr lika mycket, vilket gör att man få ut lite mer än beräknat! Pengafrågan verkar också lösa sig... herregud vad allt é bra nu då... nu ska bara huset bli klart också... fast det behöver vi ju inte gå in på nu..

Men det var ju skolan jag skulle skriva om. Vi har haft ett projektarbete i en skola med några sjundeklassare som jag tidigare berättat. Sedan har vi hela tiden än så länge arbetat i samma grupper. Jag har verkligen lärt känna de två som är i mingrupp och de är riktigt tevliga =). Vi vet vad vi är bra på och varandras likheter och olikheter i att lägga upp arbete, leda grupper, roller vi intar och hur vi kan använda oss av varandra. Känns som vi i gruppen har en skön chargong(oj, vet inte hur man stavar det).

Vi har suttit med ett case här nu ett par dagar. en av gruppmedlemmarna var sjuk så vi satt via internet och skrev fram och tillbaka. fungerade väldigt bra faktiskt. Det arbetet ska in i morgon och vi ska även då redovisa caset för övriga i klassen, eller rättare sgt i tvärgrupper.

Vi har också skrivit en plattform. Vart vi står i livet. Vart vi står i utbildningen och vad vi vill. En plattform ska vara något som beskriver vart man är just nu... sedan kanske man kollar tillbala på den om ett år eller vid utbildningens slut och ser om man förändrats, om man ändrat tankar eller utvecklats. Det var roligt att skriva...

Närh... nu blir det dusch, soffa och tv =)

Halloween Tårta/ Kaka

Spöktårta till Halloween

Vanlig kladdkaka med smält chocklad på och sedan har jag gjort ett spöke i florsocker med hjälp av en mall jag ritat...

Belv populärt hos barnen

=)

Halloween

Idag bestämde vi för att ha lite myskväll med barnen. De ska sova hos sin mormor på lördag och imorgon ska jag träffa lite kompisar. Så vi förenade lite helgmys med Halloween...

Vi gjorde chokladbollar... vilket ni ser nedan=)

* nice händer *


Liten owelgris

När vi gjort smeten fick barnen rulla chockladbollarna i olika strössel...

Såg väldigt smarriga ut =)

Vi betsämde oss också för att göra lite kladdkaka... Här häller Robin smeten i en form...

Barnen blev inte allt för ledsna när de fick slicka av visparna

När kladdakakan kom ut ur ugnen la vi smält chocklad på. När den sedan stelnat så hade jag gjort en "spökmall" så det kunde bli ett litet spöke av florsocker på kladdkakan

Pumpa köpte vi igår... Oliver var lite skeptisk då en kompis haft en punpa och Oliver sa att pumpan var "läskig" och var rädd att pumpan skulle komma på kvällen. visste inte om vi vågade köpa en pumpa. men förklarade för Oliver att det är en stod grönsak/ frukt (eller va det är)... sa sedan att det är som ett stort äpple som man sätter ljus i... då lät det inte så skrämmande

=)

Lillkillen ville inte vara med på kort. Han fick ta på sig sin skelettpyjamas...

Robin har lånat min pappas skelettdräkt. Vi lånade den för ngt år sedan och hade den liggande hemma... var tvugna att ocks klä ut oss lite...

Kevin ville vara dinosaurie så han tog på sin dinosauriepyjamas medan jag har min pappas tjejs häxdräkt...

Barnen tyckte det var väldigt roligt att vi var skelett och häxa...

Vi hade kvar både duk, hattar, tallrikar, muggar, ljus sedan förra året... perfekt=)

Vi gjorde blå saft av karamellfärg...

Här gottar vi oss allihop...

Färdiga resultatet

min skelettmannis

Syskonbarnen

Härär syskonbarnen

Cicero strax över 2år

Eleonore 3mån ca

Kanelbullar

Vilken underbar dag. Det har varit en kall dag men strålande sol och bara så skönt att gå. Jag kom hem från skolan tidigare än tänk från början.

Men alltid av ngn konstig anledning så när jag går av spårvagnen på centralen så är det alltid typ 1min till min buss eller mitt tåg går. I detta fall, idag var det bussen. Bussen till Borås är bussen som är allra längst bort, nummer 38. Men det är bara att springa. Jag sprang och sprang och... ja, jag sprang. Jag såg min buss, närmade mig och såg den börja backa ut. Det roliga är att det är dörrar i terminalen... en port så att säga som är öppen när bussen är inne och stängd när bussen åkt. Så porten var alltså stängd och bussen bara en meter ifrån mig!! hade den inte varit stängd så hade jag hunnit med den! ganska så irriterande. Fick vänta i 30minuter. Men jag fick skrivet ganska mycket på tåget sedan åkte jag hem och lämna min tunga väska och gick sedan ner till dagis för att hämta buskillarna!!

Finns inget bättre än att mötas av springande glada barn som ropar"mamma" när de ser en, slänger sig om ens hals och kramar en =)

Vi betsämde att vi skulle gå hem... gick första biten genom skogen och den är ju inte hinderfri direkt. Finna inga hinder så skapar man sig det. klättrar över stenar, balanserar på pinnar... ja, man håller sig ju inte till ngn stig i alla fall. Så söta barnen när de går med varsin liten väska.

Hittade en morot på vägen som vi använde som fotboll för att ens kunna ta oss framåt...

Efter en stund ville Oliver inte gå så jag bar honom, sedan ville Kevin bli buren, så jag bar honom och sedanOlier igen... när vi närmade oss huset frågade jag vem som skulle bära mig? Kevin sa att han kunde det. Försökte lyfta mig, gick inte, konstigt nog =)

Jag sa att han var tokig. jag var ju aldelles för tung för honom... så gick han ner på knä. Vad gör du? undrade jag. "hoppa upp" svarade han. "ska jag rida på din rygg". "ja, jag orkar det, hoppa upp". jag förklarade att han skulle bli platt som en pannkaka men att det var snällt av honom, lilla tokis. Tänkte bära sin mamma på ryggen. Här finns inga begränsningar minsann =)

Väl hemma målade vi lite på gatan med gatkritor och sedan gick vi in så kom jag på att vi kunde baka bullar...

Barnen lekte jättefint med lego en bra stund medan jag gjorde deg och den jäste,men sedan så fick barnen vara med och havla, lägga upp formar och sedan penslade de bullarna.

Då fattades bara någon mer att bjuda in till bullarna. så barnen ringde "bubba" som så gärna kom =)

Tur att vi har Bubba

* Lite mackor framför Bolibompa och sedan lite bullkalas*

lilla Eleonore

Nu är moster Melina lite fotograf som vanligt och fotar lilla tjejen som vi inte har så mycket bilder på ännu ... men det kommer =)

massa massa rosa=)

é de inte gossiga händer...?? så små

En liten goding som är så glad så... räcker man tittar på henne så ler hon med hela ansiktet. Så härlig denna ålder när de bara är nöjda med livet!! Och oxå håller sig där man sätter dem... hihi

Ida och Tomas lilla bebis

Nu har Äntligen en liten Leah tittat ut. Vilken liten goding hon är!!

Hon kom till världen söndagen den 4oktober!

När jag tagit desse kort är hon 5dagar gammal...

det är verkligen något speciellt med dessa små snuttande små bebisar

Öppna Förskolan Kristineberg

Var hemma en dag mitt i veckan från skolan i början på oktober. Då tog vi chansen o åkte till öppna förskolan som vi inte varit på sedan innan sommaren. Barnen tyckte det var jätteroligt. Jag själv längtar tilldet nybakta brödet de serverar varje dag! =)

mmm... så gott...

vi ringde min syster så hon och hennes kille och deras barn kom förbi öppna förskolan oxå =)

"hjälpa pappa"

Liten Oliver hjälper sin pappa att skruva ut högtalarna ur bilen som vi ska sälja... bara en användbar kvar =(

Ramnaparken

Här är vi i ramnaparken den 27sept. Vi väntar på att Idas lilla bebis ska komma ut som var beräknad till den 24sept. Hon börjar bli ganska trött på att vara gravid nu =)

Här är i alla fall alla våra busungar

Kevin 4år, William 5,5år, Emina 4år och Oliver 2år

Vi är i ramnaparken och har matat fåglarna och lekte sedan på lekplatsen där

Här syns det att en liten Oliver har tagit på sig sina stövlar själv... pekar åt lite tokiga håll

Här är Ida med sinfina mage... snart snart är det över... =)

Peter o Lindas lille Hampus

Här är Peter o Lindas lilla tillskott till familjen =)

en liten mini Hampus som sover i "mammas" famn

2veckor gammal

Vill skriva ...

Jag vill hinna skriva! Jag har så mycket jag vill skriva om. Jag vill berätta om alla framsteg mina små killar gör. Jag vill skriva hur mycket jag älskar dem och om alla deras ”tokigheter” och allt som händer i deras liv. Jag vill skriva att det går så bra för dem på dagis och att lilla killen kommit in i det så fint! Härom veckan när jag stod och gjorde mat kom min lilla tvååring och hängde med hela kroppen och lilla huvudet låg direkt på axlarna och hans små armar var som långa aparmar nere vid fötterna. ”tååkigt”, ”vad säger du älskling?”. ”trååkigt”, ”har du tråkigt?”. ”jaa”. Vad svarar man en tvååring som har tråkigt?? Kan man ens ha tråkigt när man är så liten. Jag kunde bara le men tog fram lite gurka och en matkniv så fick han hjälpa mig med salladen. Det såg ut som en mindre katastrof efter det men vad spelar lite ojämna grönsaker, lite halvtuggade gurkbitar och lite barnsaliv för roll?? Jag vill berätta om min stora duktiga kille som bara är helt underbar. Han är så lillgammal och vet så mycket. Han hjälper till med allt möjligt och vill ta ansvar för saker. Han vill göra saker åt oss och erbjuder sin hjälp. När jag ska sova middag med Oliver eller få honom att sova middag kan Kevin komma och fråga om han ska läsa och sjunga för oss. Så där ligger jag och lillkillen nerbäddade och så sitter Kevin på kanten läser en liten saga och sjunger en sång för oss. Han meddelar vad han hittar på och att han tänkt göra det tyst medan jag lägger Oliver. Denna lilla lilla buskille jag har! Han kan göra ”allt” själv och synd om den som säger annat! Han tar på sig och han ska hämta sin lilla tandborste och ta p tandkrämen och borsta själv tills vi får tala om att mamma och pappa måste få hjälpa till lite. Han klarar ALLT, i alla fall teoretiskt. Sen om det inte fungerar praktiskt är en annan femma. Exempel att nå hissknapparna. Men trycka det ska han göra och vi får helst inte lyfta honom. Vi kan få hjälpa honom lite lite genom att vi tar hans hand och verkligen försöker få den att nå upp s han kan trycka. Har ett knep när vi sätter fat honom i bilen. Han ska först öppna dörren själv, klättra upp i stolen, och sedan knäppa. Det orkar han inte. Vi berättar då att vi kopplar ihop bitarna men att han kommer få sköta ”knäppandet”. S långt så bra. Vi håller sedan på knappen båda två och så förbereder vi honom för tryckandet och så… trycker vi och samtidigt säger vi hur duktig han varit!! ”klara själv”, ”duktig kille” säger han då om sig själv. Ja, tänker hans föräldrar, vi klarade det denna gång med utan skrik!! Ett tävlande mellan killarna hemma. Vem som ska sätta på tv:n, stänga av tv:n, öppna grinden, öppna ytterdörr m.m. m.m. Men nu har vi löst det så bra att hinner Kevin först till tv:n och sätter på den så gör det inget för då kan Oliver få stänga av den och sätta på den igen. På så sätt har båda fått sätta på tv:n. Vad säger man, man ska välja sina strider =)! Jag vill berätta vad som händer i mitt liv, vad som händer med skolan och mina tankar kring det. Om alla grupparbeten och hur grupperna fungerar. Berätta om mitt eviga buss- åkande fram och tillbaka till Göteborg…
Det finns förresten en busskultur i hur man ska sitta. Kan inte alla bara välkomna varandra. Hur tänker jag nu? Jo, en del sätter sig och lägger med en gång upp sin väska bredvid sig ”sitt inte där” betyder det, andra gör det ännu tydligare och sätter sig i yttersätet och lämnar sätet innanför sig tomt ”här sätter sig ingen”. En del placerar sig och lägger sina fötter i sätet bredvid och stoppar in mp3-lurarna i öronen och blundar!!
Jag försöker ha som regel att finns det dubbelsäten lediga så har jag väskan bredvid mig men när alla dubbelsäten är upptagna och alla som går på bussen måste hamna bredvid någon annan så kan man faktiskt försöka välkomna lite grann!! Det minsta man kan göra är att ställa sina saker på golvet framför sig. Det är faktiskt bara att lyfta upp dem om ingen sätter sig där. Folk får be om ursäkt för att de vill sitta!! Man har väl inte betalt för två platser!! Visst det är skönt att få sitta själv men snälla!!
Jag vill skriva om så mycket. Jag vill berätta om husrenovering, dränering, tjejkvällar och bebisar!! Men jag är så trött! Fråga min sambo bara när vi ska se niofilmen och jag däckar i hans knä tre minuter över nio. Jag tänker att jag ska plugga lite när barnen har lagt sig men somnar med böckerna i handen. På bussen, då minsann ska jag få allt gjort! Man laddar upp, börjar läsa och sedan öppnar man ögonen och är framme i Göteborg eller Borås. Åh nej, jag har sovit hela vägen, undra hur mycket jag hann läsa? Så upptäcker man att man bara kommit en halvsida framåt. Min kille tycker jag har stort5 sömnbehov. Det roliga var häromdagen då jag lämnade barnen hos min mormor i en tre timmar för att plugga samt att vi i gruppen i klassen skulle ha ett litet möte via nätet. Jag visste vad jag skulle läsa och hann med allt som jag skulle läsa och hade bara en artikel kvar men det var en timma kvar tills mötet skulle börja. Jag visste att jag inte skulle behöva mer än en halv timma på mig med artikeln och tänkte att jag tar en powernap. Ställde klockan och allt. När jag av någon anledning öppnar ögonen, antar att jag kände mig iakttagen så står min sambo där!! ”jaha, skulle inte du plugga?”. ”Jo jag lovar jag har bara legat en liten stund och jag har läst nästan allt”, ”jag har ställt klockan till och med”. Så typiskt! Kommer han precis in när jag bäddat ner mig och sover! Av alla tillfällen. Han bara skrattade åt mig, han tror nog att jag sover så fort jag får chansen och bara hittar på att jag ska plugga, läsa.
Jag vill berätta om fyra fina tjejer som jag arbetat med på förlossningen som vi alla sedan kommit att träffas ungefär varannan vecka hos varandra. Då vi bjudit på mat och fika och bara haft det så trevligt. Bara kunnat tjata och vara kompisar. Man har kommit bort från att vara arbetskollega, mamma, sambo, student och inta alla ”roller” som man ständigt har och bara kunnat vara Melina. Jag fick barn i samma veva som mina kompisar och på något sätt övergick våra ”tjejkvällar” till barnträffar och jag säger inte att jag inte uppskattat det för det har jag. Vi har haft och har jättekul med barnen och vi träffas faktiskt själva också om inte lika ofta längre. Men vad jag vill säga är det skönt att bara vara Melina lite grann. I och för sig så pratar vi 90 % av tiden om barn men ändå =)

Hmm… skönt, nu blev det lite skrivande ändå, lite uppdatering!

Bildbevis på daimtårtan

Här är daimtårtan!!

.. och här är våran Oliver precis som jag ser honom... ett riktigt busfrö ;)

storebrorsan Kevin... lika tokig han :)

Nu blir det mystajm i soffan efter bad och kvällsmat och en dag full me lek