*^* Mitt kaotiska liv *^*

Mitt foto
Västra Götaland, Sweden
Jag är en 24årig tjej som är "mitt i livet", "mitt upp i allt" =) Jag har två tokiga småkillar som gör mitt liv både underbart och helt oförutsägbart galet. Mitt i en stor husrenovering. Började med att vi ville ha en större hall som slutade i en "totalrenovering" och det inkluderar byte av vvs, El, Fönster, flytta väggar, flytta entre, kök, gjuta ny bottenplatta, byta tak... ja det fortsätter. Jag har blivit antagen till Socionomprogrammet i Göteborg vilket känns roligt och spännande. Att man får ta sitt liv till en annan nivå. Varit hemma till och från sedan stora killen föddes för fyra år sedan. Kombinerat mammaledigheten med kortare vikariat, timanställningar och sommarjobb. Fungerat utmärkt då vi kunnat spara mycket dagar, vara mycket med barnen samtidigt som man arbetat, fått livserfarenhet och barnen inte behövt vara alls mycket på dagis. Skolade in lillkillen på dagis nu i augusti. Nu börjar allvaret =) Massa mål och drömmar kring att se världen, skriva en bok och samtidigt vara en bra mamma och uppfostra mina två söner till fina killar. Älskar att klippa och klistra, fotografera och skriva, vilket gör Scrapbooking till ett aldelles perfekt fritidsintresse.

27 feb. 2009

Fredagsmys

é hemma hos mamma och har lite fredagsmys med barnen. Fullt med nötter och massa massa bus. Men snart blir det hemgång så barnen får sova lite...

var och tittade på en liten liten tjej i förmiddags. En liten Ronja som föddes i november. Så liten! jag som tycker att min Oliver är en liten bebis=)

Börjar bli stora nu mina tokisar.
Nä, nu ska jag vara lite social.

26 feb. 2009

*Älskade Älskade barn* (till alla föräldrar)

Ens barn får verkligen ens hjärta och hjärna att bli i obalans... man kan älska dem så man vill krama sönder dem och hjärtat kan slå extra slag, man känner sig pirrig i kroppen som om man vore kär. Finns inget mer underbart än en liten barnkropp att krama och bara hålla tätt, tätt intill.

Men så kan det också få hjärnan lite ur funktion... man känner sig lite smått galen, vimsig och snurrig när du vaknar 6:59 på morgonen och "nu ska vi leka", orkar du av någon anledning inte leka och bara ligga kvar en liten, liten stund... kan det hända att barnen velat dricka vatten men istället hällt det på golvet, eller kanske har de blandat kattens torrfoder med vattnet och hällt ut det på golvet för att sedan plaska i det... ja, mycket kan hända.

När du sedan gått upp och man ätit frukost, städat undan den... och låtit barnen leka med tio olika saker... men pedagogisk som du är får de gärna byta hur mycket de vill, så länge de städar undan tidigare aktivitet. Det är dags för vila för minstingen och man plockar lite leksaker och ”deckar” en stund i soffan. Vaknar av att lillen vill upp... tänker "fan varför gjorde jag inte lunch innan jag la mig och innan han vaknade". Börjar med lunchen och har två gnälliga barn som dessutom vill hjälpa till. Så där står du vid spisen och har en stol vid varje sida och två barn som vill "hjälpa", "blanda"... man lyckas äta, eller i alla fall ta fram maten och barnen smakar, vill inte ha, häller ut den över golv och bord, klafsar i den, man städar och tvättar av den och säger till dig själv: "Ja, nu har de i a f blivit serverade mat, man måste väl bli lite mätt av det?".

Nä, nu borde barnen få komma ut så samtidigt som du tjatar ca 1001 ggr på att den stora ska ta på sig sina kläder och i alla fall försöka så kan du annars hjälpa till, så brottas du med den lilla som inte vill ta på sig eller springer iväg. Alla barn påklädda... varma, arga och man själv helt genomsvettig... "fan, bara underkläder på mig", "oj, inget smink", "jag som skulle ha duschat innan jag gick ut", "jag borde ha förberett allt när barnen sov!". Så till slut är man själv påklädd... "vi måste ju ha med oss lite saker". Nu springer ett barn ute, det andra hänger och skriker vid dörren för det vill ut till den stora. Man själv går genomsvettig och hämtar blöjor, vatten, napp… "eh, behövs ngt mer?" Går ut, men springer in och hämtar telefonen och lite näsdukar. Väl ute. Så nu är vi glada igen. I vagnen med lillkillen och iväg till lekplatsen. Den stora vill gå åt andra hållet... Alltid hör man: "andra hållet, ditåt". Medan den lilla pekar med fingret på marken "gå", "gå". Man själv tänker att kanske borde jag bara gå in med dessa två barn och stänga om oss, låsa in mig i sovrummet och sova till deras pappa kommer hem. Nej, nu ska vi vara pedagogiska. "Älskling, lekplatsen är häråt och lilla älskling du ska snart få gå, snart framme".

Faktiskt en lugn stund på lekplatsen förutom att lyfta upp den lille tio gånger, hindra den stora från att klättra allt för högt bland berg och stenar, samtidigt som man ska torka allas näsor och värma händer som blivit blöta genom vantar. Dags att gå hem... Den stora vill fortfarande gå "häråt, andra hållet.” Och den lilla pekar och vill "gå, gå". Får han gå lägger han sig i en pöl och tröjan åker upp och han blir blöt. Han skriker hela vägen hem för att han är blöt. Väl framme vid dörren lägger sig stora på marken, han ville komma först till dörren. Den lilla blir ännu ledsnare för han tyckte den stora kom först till dörren. Innanför dörren gnäller stora för att han inte får av sin saker och den lilla för att jag inte hjälper honom tillräckligt snabbt. Den stora hinner först till innerdörren och den lilla skriker förtvivlat över att han inte fick öppna den. Vi stänger dörren igen så den lilla får öppna.

Inne blir det lek och plock och dags att börja med mat. Återigen två barn vid var sida om en själv som ska "blanda" och "hjälpa". Pappa kommer hem från jobbet. Vi äter... pappa deckar i soffan då han ska läsa för barnen. barnen river fram det mesta vi har och är arga för att Bolibompa inte börjat... vilket det aldrig har klockan 17....

"Inte en endaste dag att det börjar klockan 17!!!!".

Klockan är 18!!! BOLIBOMPA... tänderna är borstade och jag springer och bäddar sängar, plockar ihop bilbanor och tåg, lägger upp böcker under vardagsrumsbordet, lägger tillbaka kökssaker i lådan, torkar av bordet och plockar upp värsta smulorna under bordet. Plockar fram pyjamasarna till barnen. Barnen får byta om. Det är städat hemma och Bolibompa är slut. klockan är 19:00. Nu ska vällingen göras och båda barnen vill hjälpa till. Den stora fyller sin flaska med vatten medan jag fyller den lillas flaska. Jag ställer in dem i mikron och sedan får den lilla trycka på knapparna. När det piper är vattnet lagom och de häller i sitt eget vällingpulver... det blir välling överallt... "men det är klart de ska få hjälpa till", "pedagogiska ska vi vara", "va duktiga ni är... men snälla försök vara lite försiktiga och försök pricka det där hålet som är på flaskan... annars blir det ingen välling utan bara vatten!!". Vällingen är klar och barnen lägger sig i sina sängar. Vi släcker den stora lampan, men inte den lilla stjärnan... den ska vara tänd. De får välja varsin sång som mamma sjunger... pappa är med men jag kan inte påstå att han sjunger sådär jättemycket. Den lilla frågar tio gånger om hans välling är "lagom?"... och jag lovar "den är lagom, den är god, den är kall, vad du vill, drick den bara".

På väg ut mot friheten då ropar den lille på "mamma", "pappa"… frågar om han ska "sova". Det förklarar vi att han ska. Efter 3 minuter kommer den stora killen upp och vill ligga i vår säng. Det får han. Han vill läsa, det får han. Han vill kissa och efter en 5minuter bajsa, det får han också. Sedan lite vatten och sedan somnar han med strumporna på kudden bredvid och såklart uppknäppt pyjamasjacka för "killar har det så".

Man plockar i ordning det sista och sedan fixar i ordning ngt att äta med lite kaffe till 20. Sedan går man ut och grejar en stund med huset eller kollar på datorn med saker till renoveringen. Annars blir det till att leta, sälja eller laga bil... oj klockan har hunnit bli 00. Nu får vi lägga oss. Och aldrig har sängen känts så mjuk och skön och ögonlocken riktigt gör ont. "mmm bara blunda", "godnatt älskling". tre sekunder senare "mamma", "pappa" den lilla vaknar och vill att man säger ngt lugnande. Har han en bra natt sover han... har han en dålig natt kan han vakna fem till tio gånger... "snälla, låt detta vara sista gången, låt han sova resten av natten". Man vill vara pedagogisk men vill också skrika... "sov!!", "ropa inte på oss en enda gång till!!". klockan är 06 och pappa går upp till jobbet och den stora kommer in och frågar om han får kolla på tv. ”inte än” svarar vi. Han tjurar men lägger sig tillslut bredvid oss. Den lilla vaknar till…"åh!!" 06:40 pappa åker till jobbet och stora killen sätter sig i soffan och kollar tv. Den lilla får välling.

06:59, dags att gå upp... "eller ska jag bara ligga lite, lite till". Den lilla får gå upp. Man ligger på spänn och lyssnar till om man hör stolar dras på golvet, eller vatten som hälls ut eller kattmat som blandas... "än är det lugnt, bara lite, lite till".

Men som sagt det är alldeles, alldeles underbart att ha barn. Denna lilla, lilla kropp och dessa små armar som sträcker sig efter än. Denna blöta, blöta puss och när dessa små läppar formar ordet "mamma" så finns det inget mer underbart!(förutom en barnledig dag och en varm skön säng i ett helt lugn... hm…)Älskar mina barn!

*Fototajm för bröderna Roos*














Nu är kameran framme... barnen påklädda likadana kläder och lilla bordet framme vid en ren vägg... Då é det bara skrattet som saknas!
När det började bli tråkigt kastade jag ett gossedjur och ramlade själv i soffn.... Vad gör man inte för att få ett aldelles "äkta" leende =)
Fina är dom i alla fall... mina små buskillar.

14 feb. 2009

Bulgarienresa Bokad!

Resa till Bulgarien är bokad!!!
I maj åker hela familjen, (jag, Robin och barnen), på semester till Bulgarien i en vecka. Det ska bli så skönt att bara vara... komma bort från husrenovering, telefon och räkningar=)

Bara åka på riktig avkopplingsresa... med sol, bad och glass!

Får man ta lite längre och större "äventyrsresor" när barnen blir större. Man vill ju att de ska komma ihåg när man åker lite längre. Så nu blir bara njutning. Men det är kul, för jag och min stora son åkte till cypern då han var strax över 3år och det minns han. Han minns att vi flög flygplan och badade och åt glass och så. Så han ser fram emot att åka igen. Vi satt i bilen häromveckan och skulle åka och klippa oss jag och barnen. Jag berättade att vi skulle till Bulgarien och vad det innebar. "mamma, skulle vi inte klippa oss?" sa Kevin då. "jo, vi ska klippa oss nu... vi ska till Bulgarien lite länngre fram". Blir så långt när man är liten... inte denna minuten, eller ens timmen, dagen, morgondagen. Inte ens denna vecka eller nästa månad, måste bli en hel evighet för honom... lilla tokisen.

Skönt ska det bli i alla fall

3 feb. 2009

Nyår 2008-2009



Nyårsfina Killar!!!
Kevin 3,5år
Oliver 1,5år
O Robin (behöver nog inte skriva ålder..)









Kevin gör kaffe



Detta är en liten Kevin... våren 2007. Han är inte ens två år. Gått upp lite i förväg och skulle göra lite kaffe till sin mamma och pappa. Det hände emellanåt. Han har alltid varit en väldigt framåt liten kille och vill testa allt själv. Det finns inget som han inte klarar... tror han inte i alla fall.

Jag antar att det är en bra egenskap... men också lite farlig. Som mamma blir man lite rädd emmelanåt bara....

En dagnär han var tre cirka så tog han lite lång tid på sig på toaletten. När Robin gick in i badrummet så sa Kevin att han kissat lite så han hade klätt av sig och lagt kläderna i tvättmaskinen och satt på den...

Sommaren när han var tre kom han utbärandes med en stol från altanen. Jag som låg på gräsmattan och solade undrade vad han skulle göra. Men han förklarade bara att han skulle klättra i träd men inte kom utan hjälp. Jag har alltid sagt åt mina barn att det man inte komme upp på ska man inte upp på. När man kommer upp är man tillräckligt stor och då kan man också klara av att ta sig ner själv. Men Kevin har i och för sig alltid lyckats ta sig upp på saker i för tidig ålder och då inte alltid kunnat komma ner.

The Curious Case of Benjamin Button

...Ja så hette filmen jag såg på bio idag. Den var bra lång. 2timmar och 46minuter. Var lite sådär i början.... Har var ju gammal och det var lite segt, särskilt då man visste att man skulle få se hela hans liv. Men så fort han blev lite yngre så gick det snabbare. Det var väldigt sorgligt när det kom till biten då han skaffade familj....
Näh, jag ska inte berätta för mycket. Men det var en Bra film... Sen är det ju klart att alla filmer blir lättare att se när skådespelarna ser bra ut =)

Jag upptäckte faktiskt biobiljetterna hemma som jag fått från jobbet. De går ut i morgon och jag hittade dem igår. Så bio fick det bli. Robin behövde greja lite här hemma så kollade med Linda, en kompis. Så det var trevligt att bara komma iväg en stund och dessutom inte behöva tänka på barnvakt.

Nu när jag kom hem sov båda min underbara killar så gott i sina sängar. Jag försöker att alltid vara tacksam över mitt liv och särskilt över mina småkillar. Men när man ser en film som kommer en nära inpå så får det en att verkligen uppskatta vad man har. Lillkillen är förresten nästan helt frisk nu. Hade strax över 38 graders feber innan idag, så nu är den på väg bort. Aldrig kul när barnen är dåliga. Nu är det bara hosta och snuva som ska bort.
Näh, tror det blir sängen nästa nu...

2 feb. 2009

Min Lakriz är hemma!

Min lilla Lakriz har kommit hem!!!

Min katt som varit borta natten mellan fredag-lördag efter nyår. Hon är en katt som nästan alltid vill vara inne och knappt lämnar oss. Man bär ut henne varje dag så hon får kissa och så. Men hon håller sig på tomten och är lite skygg. Vi har letat, ropat, sätt upp lappar, t o m ringt polisen, men ingenting.
Det var ju så kallt i början av året så tänkte att hon frusit ihjäl eller blivit påkörd.

Men nu ikväll, för en tio minuter sedan så hörde jag ett jam. Tänkte först att det var vår andra katt Dumle. Men han var här inne. "men d kan ju vara lakriz... skynda öppna" ropade jag till min kille.
Det var det!!!
Hon sprang in och spinner som aldrig förr, sprang direkt till matskålen och så mycket har hon nog aldrig gillat torrfoder =). Men så smal hon är... lilla stumpan.
Va glad jag är. Nu är hela familjen samlad igen=).

sjuka Barn

Idag är jag hemma med en sjuk liten Oliver...
Storebrorsan har varit lite förkyld ett tag och hade lite feber. Lillkillen fick feber igår... 40,8, han får alltid så j***a hörg feber. Vet att det är vanligt bland barn men det är ändå jobbigt när de är små. Kevin fick febekramp en gång när han var liten så man blir alltid lite orolig för det.
Men nu sitter båda killarna och degar med lera lite grann ....
var precis borta hos dem i en minut... de hann plocka ihop leran och ville måla i stället, så nu målar de med vattenfärg.

De är inne i en period då de ska byta leksaker... ja... hela tiden. Men jag och deras pappa Robin har kommit överens om att de får byta så ofta de vill så länge de städar upp vad de hållit på med. Förmodligen inser de att det är ganska chilit att städa helt enkelt kanske t o m kan leka med något i 5min istället för 1min. Näh... riktigt så illa är det väl inte!

1 feb. 2009

Min Oliver



Den här lilla killen fyller också en stor del av mitt hjärta, nämligen min lilla son Oliver. På detta kortet är han 1,5år ca, vild och tokig och med sitt långa hår som hans mamma inte hade hjärta att klippa av. (tog fram saxen någon vecka senare. Oliver är född i maj 2007.

Min Kevin



Den här lilla killen fyller en stor plats i mitt hjärta, nämligen min stora son Kevin. Har är född juli 2005 och är på kortet strax över 3år. Vi är på detta koretet på cypern!