Vecka 3

Jag fortsätter skriva om mina veckor i skolan...
Vi hade i början av veckan ett flertal seminarier vid Annedalsseminariet. Jag kan ju börja över att reflektera över vägen dit. Alla ser vi på saker på olika sätt. När vi fick vägförklaring sa de att när vi går av spårvagnen så är det ett stort gult hus, det går inte att missa! En klasskompis var snäll och skulle också förklara vägen och skrev ett mejl: det är ett stort rött hus, det går inte att missa! Min slutsats, det går missa, hoppas inte jag gör det!

Där man gick av spårvagnen, eller i alla fall där jag gick av var det fullt med ganska höga hus och det var nog lite olika färg på. Jag ville inte chansa och frågade första, bästa. Visade sig att det var det stora röda huset framför oss och bakom det var ett stort gult hus som man gick in i. Hm… alla hade rätt, rött, gult, går missa.

Socialt arbete som ämne:
Här var det läraren som föreläste och vi satt tysta och lyssnade, men det betyder inte att det inte var bra, Jag lärde mig massa… eller jag skrev massa i alla fall. Det blir väl nu när jag ska försöka få ner allt som man får se vad man egentligen kommer ihåg och vad som känns viktigt, relevant. Vi kom in på mycket prat kring teorier. Teorier ”i”, ”för” och ”om” socialt arbete. Man tycker mycket är logiskt och att mycket är sunt förnuft. Men det är lite blandat bland lärarna vad man lägger vikt vid. En del vill verkligen visa på att detta är något vi kan och bara man är en medmänniska så klarar man det och det handlar om att ”se” människor. Bra med utbildning som grund men det viktiga är också att man kan göra något av sin utbildning. Kan man inte förmedla den så är den inte mycket värt. Medan andra lärare försöker få bort detta uttryck lite. Vi ska inte tro att ”alla” kan det här. Det här är en viktig utbildning och vi måste få fram att detta är en högskoleutbildning och något man måste lära sig. Det låter så ”barnsligt” lätt om man säger att det är ett ”kall” eller ”sunt förnuft”. Jag hänger helt med på resonemanget. Man vill få bort stämpel som gratisarbetande kvinnor som ser det som sin livsuppgift och spelar ingen roll om man får uppskattning medan man vill betona att vi är kunniga människor med lång erfarenhet och bra utbildning. Vi har något att komma med. I det stor hela är det nog en ganska stor blandning av det båda. Är man inte intresserad av människor eller känner starkt för det kanske man inte klarar av arbetet samtidigt som vi har det ”sunda förnuftet”, ”logiskt tänkande” så har vi byggt upp, förstärkt det hela med en utbildning, en utbildning baserad på historia, vetenskap, forskning, kultur och med det blir man seriös och professionell på en helt annan nivå.

Enkelt förklarat: Vi har det ”mänskliga”, ”humana” tänket man behöver samtidigt som vi har en utbildning, något att luta sig mot samt att vi har riktiga resultat att referera till. Människor som kommer möta oss vill möta oss i det mänskliga så de kan öppna sig för oss samtidigt som de vill veta att vi har en utbildning så de kan tro på oss och tro på att vi kan hjälpa dem.

Kom jag bort från ämnet nu?? Nej, det var nog lite detta budskap som hon ville få fram. Lite citat från seminariet:
”måste ha teori som får oss förstå klienterna och deras värld”. ”vi behöver teorier för att förstå människor”, ”teorier för att förstå varför det är som det är”, Detta var Teori ”i” socialt arbete. Med teori ”för” socialt arbete så pratade hon en hel del om verktyg. Jag tolkar det som att när vi kommer arbeta och få problem förklarade för oss så kan man inte bara använda sitt sunda förnuft i alla fall. Man behöver redskap. Man kan förstå att alla fall kommer vara olika men har man lite verktyg, lite förhållningssätt så kommer man enklare kunna bemöta problemen. Teorier ”om” socialt arbete: ”teorier förklarar och ökar vår förståelse”. Jag brukar använda mig av ordspråket: ”fördomar är lika med okunskap”. Vänder man på det kan man skriva att ju mer vi vet desto mer förstår vi. Så ju mer teori vi har och fakta att bygga vår tro, våra resonemang, vårt bemötande på desto mer kommer vi att förstå om människan, kulturen, samhället och med det vi kommer arbeta med.

”socialt arbete är ett arbete som kräver teori, arbetet ska grundas i teori. Också för att man ska kunna rättfärdiga vad man gör. Veta vad man gör och varför”
Det citatet beskrev ganska bra vad jag försökt förklara i hela arbetet... hela arbetet? Jag menar mina reflektioner, tankar. Alldeles för inne i skolvärlden nu.

Vi hade en till föreläsning samma dag angående social omsorg. Jag har tidigare arbetat med handikappade och tycker personligen att lagen LSS är bra och gör att de handikappade får ett bra liv och har stora rättigheter. En lag som förändrat många handikappades liv och syn även förändrat vår syn på handikappade. Jag tror att denna lag gjort de handikappade mer intrigerade i samhället. De är så att säga ”tillåtna” i samhället. Förr var det ju så att de ”gömdes” undan och några man ”skämdes” över. Men vad jag vill komma fram till är att det är sådan skillnad mellan våra handikappade och våra äldre. Hur kan man inte värdera våra äldre? Jag vet att när jag arbetade på ett boende så gick några vårdtagare under SOL- lagen och några under LSS-lagen. Det gjorde en skillnad i vilka hjälpmedel de fick och vi som personal skulle hjälpa LSS och göra mat åt dem, medan de kunde vi inte göra hos de med SOL. Det ska jag inte gå in djupare på nu men en skillnad finns det. Det blev väldigt tydligt under denna föreläsning när läraren skrev det under varandra, nämligen:
”handikappade har rätt till ”gott” liv”
”äldre har rätt till ”själigt” liv”
Allt är väl i slutänden en fråga om definition men hur kan man bara ha rätt till ett ”själigt liv”? Det är i alla fall en skillnad och det är hemskt att man gör skillnader i lagar angående människor. Ska alla inta vara lika värda, ha samma rättigheter? Nej vi gör skillnader i så mycket och vi har så mycket att gå efter och förhålla oss till att vi inte ens kan ge alla ett ”gott liv”. Skrämmande att tänka på. Men det är väl det alla vi som vill jobba med människor vill förändra.

Ett citat från föreläsningen med Per-Olof:
”Social omsorg består i att hjälpa människor med olika funktionshinder och särskilda behov att hantera sin vardagsverklighet.
Detta innebär att omsorgsarbetarna tillsammans skall försöka bevara, utveckla, förändra, skapa livsstrategier för och i olika livssituationer”.
Detta tror jag verkligen är något som man alltid måste ha levande då man arbetar med människor. Det är nog väldigt lätt att ta över andras liv annars. Det an handla om det allra enklaste saker som att låta dem bädd sin säng själva. Tar man ifrån dem färdigheter som de klarar av förlorar de en egenskap, en färdighet. Tar man bort mer och mer så kan det resultera i att de förlorar färdigheten eller kanske ännu värre inte känner sig behövda. Alla behöver vi känna oss behövda och gör vi inte det ens i vårt egna hem, vad gör inte det med ens självkänsla.
För att komma tillbaka till äldre. Jag tänker på det ibland när man läser om pensioner och boende och om hur vi tar hand om våra gamla. Man blir ju rädd. Jag vill inte bli gammal, vågar. Tänk och bli inspärrad någonstans och bara få duscha en gång i veckan, och ut kanske man inte ens kommer. Men värst av allt, när de särar på par. Kanske inte tillräckligt stora rum eller så är helt enkelt den ena för frisk. Man får ju hoppas att båda blir sjuka gemensamt när man blir gammal om man blir sjuk vill säga. Nä, så ska man ju inte es behöva resonera. Jag kan inte förstå hur det kan stå så långt ner på listan att ta hand om människor. Både vad gäller förskolorna där de är stora grupper, skolorna där man drar in på mjölken, sjukvården där man har anställningsstopp om vart annat samt betalar ut skamlöner och äldrevården där man inte fårduscha. Hur resonerar vi?? För det är väl vi som resonerar, samhället är ju demokratiskt, eller?
Oj, nu blir det politik här… jag känner mig lite bortsvävande idag.

Vi hade en övning som jag tror man lär sig oerhört mycket på. Fem personer där en person talar, en som underlättar då han talar (dessa sitter mittemot varandra), en som lyssnar, en som observerar (ingen av dem får anteckna) och en diskontör som har lite ”fri position”. Får anteckna. Vi skulle vid detta tillfälle prata om vad vi under våra liv fått för erfarenheter av grupper. Man skulle prata under en halvtimma ca. Det var väldigt intressant och se hur vi alla iakttog olika saker och i det som en person sa. En la märke till mönster i det som personen sa medan en annan funderade kring hur deras kroppshållningar blev mer avslappnade eller hur frågorna blev lugnare eller hamnade mer rätt. En väldigt lärorik uppgift. Även när man satt och var underlättare och man gärna ville fråga eller lägga sig i. Just att lägga band på sig och bara låta meddelaren prata. Än värre kanske att bara se på och observera när man ville vara mer delaktig. Det är en uppgift som verkligen är lärorik för oss. Man känner av vad man bör tänka på och samtidigt vara uppmärksam och hur man ska kännas avslappnad och ändå kunna underlätta samtalet. Intressant det där.

I vår grupp kändes det verkligen lärorikt att få höra om varandras erfarenheter kring grupper och vi lyckades dra lite slutsatser om varandras liv och hur vi var som personer. Blev väldigt analyserande där ett tag. Efter att varje person pratat gick vi igenom vad vi iakttagit och vad man kunde tänka på samtidigt som vi funderade på de olika erfarenheterna vi hade av att vara i olika grupper och hur vi ville ta med detta in i projektet som vi ska göra tillsammans med en högstadieklass.

Har också haft en föreläsning kring socialpedagogiskt arbete. Vi gick in lite på historia, av någon anledning har historia lite svårt att fasta för min del. Men intressant att se hur det hela uppkom med att man skulle ”uppfostra” barn som helt enkelt inte ”skötte” sig. Man tog barnen och placerade dem på institution där de skulle uppfostras. Det blev väl ett första att man såg hur de kunde lära sig i grupp. Medan man också lärde sig att när barnen väl kom tillbaka till sina föräldrar som var i samma situation som tidigare och blev samma gamla mönster så föll de tillbaka. Med det lärde man sig att jobba med barnen i hemmet och med hela familjen. Ur något ont kommer alltid något gott. Men vad som också fastnade under den föreläsningen var det ”inre förtrycket”. Man blockerar sig själv så att säga. Viktigt att tänka på. Man kan inte bara ordna allt runt omkring sig, man måste först arbeta med sig själv och sin egen självbild och sina egna fördomar för att man ska kunna förändras.

Nu skriver jag inte mer… nu vill jag helt enkelt sova… man kan ju skriva hur mycket som helst när det är nogt som man tycker är intressant eller man kommer in på ämnen som man har massa åsikter kring...

sov gott!!