Vecka 2

Hej,

Lite kring veckan som varit (andra skolveckan):
Jag känner att man mer och mer kommer in i det man gör. Det känns som om det i det stora hela läggs upp på et bra sätt. Exempel att vi ska läsa teori för att ha ”en aning” och inte för att tentera och ”kunna” allt. Därefter har vi föreläsning om det då man får mycket ”aha- upplevelser” och därpå diskuterar vi och då ”faller det på plats”. Jag är fortfarande i ett stadium där allt känns intressant och spännande. Lite fascinerad över att man läser saker som känns intressanta då man är så van från grundskolan där man har ett par ämnen man gillar och flera till som man ”måste” ha. Men vi har ju alla valt en linje, ett program som vi är intresserade av så kanske inte så konstigt och det kommer nog dyka upp mer eller mindre roliga delar i det också.

Vi hade diskussion i början av veckan kring Majvors text. Blev lite halvhetsigt emellanåt i gruppen jag satt. Om man skulle vara snäll… alla i gruppen tyckte egentligen att texten var bra medan vi som arbetade tyckte att en del kunde vara svårt att tillämpa pga. ramar, lagar, riktlinjer och pga. den makt man redan har exempelvis att man går omkring med nycklar på en låst avdelning där patienterna får be oss om att komma ut. Man ska alltid ha ett vänligt bemötande men kan kännas som man hindras pga. vilket jobb, arbetsplats, vem den styrs av, vilka regler och lagar de styrs av. Sedan kan man självklart ha ett fint bemötande men det känns inte alltid lika ”äkta” om man beskriver det så om man inte kan följa det fullt ut i hjärtat för man har så mycket runt omkring att ta hänsyn till.

Historia: mycket årtal, många namn… vet inte riktigt vad jag läst och hängde inte riktigt med på första delen av föreläsningen… antecknade massor. Men föreläsningen efter gick väldigt bra, hängde med och det var intressant, antecknade inte så mycket. En del kring arv och miljö. Kanske hängde med mer för att det var närmare vår tid eller för att årtalen inte blev lika centrala… när man inte behöver komma ihåg allt för mycket är det ganska logiskt att man har lättare att hänga med på resten medan måste man minnas allt, minns man inget och man antecknar allt vad man kan för att förstå… sedan förstår man inte vad man antecknat. Lite ond cirkel men ju mer något kommer upp och särskilt i olika sammanhang desto mer kan man placera det och minnas det.

Vi har fått se hur det ser ut i vår ”lärares hjärna” som han beskrev det. Lite om hur han tänkte. Det var väldigt intressant. Lärde mig mycket medan allt ändå var väldigt enkelt och logiskt. Man fick lite smarta bilder som jag absolut en dag kommer ha användning för. Han beskrev bland annat hur ens bakgrund påverkar det man är samt hur man blir. Att man alltid ska se en människa och vad den har med sig. Alla kan vi tyckas lika men alla bär vi på en historia, vi bär på ett bagage. Jag fick en bild för det när jag var lite och läste om socialisationsprocessen. Då fick vi det så fint förklarat att man har e ryggsäck som man alltid bär med sig och det man upplever i livet och helt enkelt tar med sig stoppar man ner i denna ryggsäck. Det är allt från minnen, till kompisar, till miljö och erfarenheter. Denna ryggsäck bär man alltid på och med det menas att man alltid bär med sig sina erfarenheter, sitt liv. Man kan sedan plocka fram dessa erfarenheter då det kan behövas, samtidigt som allt vi har i vår ryggsäck kommer att prägla våra liv. Det kan också vara så att något ligger djupt ner i ryggsäcken men som kommer fram emellanåt eller kanske behöver man leta efter det. Nu vet jag inte om jag fått det förklarat exakt så här eller om jag själv började ”analysera” denna ryggsäck lite . Men man kan väl koppla denna ryggsäck, detta bagage till begreppet ”sociala koder” Vi fick höra väldigt mycket begrepp denna dag. Det var många fina ord. Jag minns betydelsen av många men minns inte namnet. Men skulle tro att det strax kan packas ner i min lilla ryggsäck det med.

Ännu mer intressant var de olika maktförhållandena som vi lever i ex: lärare/elever, föräldrar/barn osv. Det finns med enklare ord ”lika” förhållanden exempelvis elever emellan eller lärare emellan. Medan det är ”olika” förhållanden elever/lärare och förälder/barn. Vid ett naturligt maktförhållande kan man genom att maktpersonen ex läraren i lärare/elever eller föräldern i förälder/barn relation agerar på ett visst sätt komma i samma nivå som den under. Att den under exempel barnet får känna sig på samma nivå som föräldern bara för att föräldern agerar på ett visst sätt. Allt detta är olika relationer som antingen kan vara konkurativa eller tillitsfulla. Vi bör alla sträva efter tillitsfulla relationer. Alla kan vi pendla till att vara konkurrenter men att vi då ska tänka på dess utgång.
Är man jämlika i ett maktförhållande så ska man försöka tänka på att båda parter går ”värdigt” ut ur en diskussion t.ex. Medan har vi ett maktövertag exempel om vi diskuterar med våra barn så är det vårt ansvar att se till att barnet går värdigt ut ur diskussionen. Detta tankesätt är något jag verkligen funderat över. Mycket är så logiskt och mycket vi lär oss är aha-upplevelser. Men detta kändes verkligen som en lärdom. Jag har inget problem att sätta mig på samma nivå eller ändra hur jag pratar, för mig. Men just att man ska ”gå värdigt ” ut ur en diskussion. Det är bra att ha det med sig. Ibland vill man bara ha ”rätt” eller få en form av ”bekräftelse”. Medan oavsett hur vi diskuterar så känns det ju väldigt bra om man själv fått gå värdigt ut ur något eller om man känner att man fått sagt det man velat men att personen ifråga inte på något vis känner sig kränkt eller liknande. Tänkte även på mina barn. Man tänker väldigt mycket på att man ska lära dem ”rätt”, ”fel”, ”uppföra sig” m.m. Ibland känns det som man lärt dem något men att utgången inte känts bra. Exempel om man vill att de ska be om förlåtelse… det är något de måste lära sig och veta att man gör. Men om man tvingar dem i något sammanhang att göra ”rätt” så kan det kännas som om man kränker dem på något vis. När jag sedan var på denna föreläsning förstod jag att när man har känslan av att det inte känns bra men man ändå tänker att man gjort rätt så är det att utgången blivit fel. Barnet har gått ”ovärdigt” ut ur diskussionen, sammanhanget. Det gör att jag nu verkligen försöker tänka på det… jag vill att de gör rätt men jag vill att de ska må bra i det dem gör. Klart jag alltid velat mina barns bästa men denna föreläsning fick en ändå att öppna ögonen lite.

Det är ju när tankar kommer upp som man verkligen lärt sig något. Så är det i alla fall för mig. När jag får vara med och tänka, tycka, fundera, diskutera och samtidigt blir berörd i frågan, sammanhanget så lär jag mig också.

Vi har sedan diskuterat vidare angående projekten vi ska göra med 7: eklassarna och kring hur vi ska bemöta dem, fundera kring lära - känna - aktiviteter, studiebesök vi ska göra, äta ihop, hjälpa dem lägga upp ett arbete som sedan ska redovisas samt ställas ut.

Vad vi också gick igenom i förra veckan var lite kring mångkulturalismen. Jag skulle kunna skriva fler arbeten om det och det viktiga är väl egentligen att fröstå att vi alla är olika. Kanske också att man förstår skillnader mellan etnicitet och kultur. En etnicitet är varifrån du har dina rötter, ditt ursprung medan en kultur finns i alla runt omkring oss. Det kan både kopplas till dem vi delar ursprung med men också till att vi tillhör ett fotbollslag eller en åldergrupp eller ett kön. En kultur är vilka värderingar man växt upp med och vad som präglats ens liv. Ens kultur kan ständigt förändras och man kan tillhöra många kulturer medan du bara har en etnicitet. Med en etnicitet menar jag inte att man kan ha föräldrar ifrån olika länder utan att om du har rötter från två etniciteter så tillhör du dessa två. Man kan väl säga att en grupp kan förändras medan ens etnicitet är något man har kvar, det är beständigt.

blir alltid så mycket när man väl börjar skriva...