*^* Mitt kaotiska liv *^*

Mitt foto
Västra Götaland, Sweden
Jag är en 24årig tjej som är "mitt i livet", "mitt upp i allt" =) Jag har två tokiga småkillar som gör mitt liv både underbart och helt oförutsägbart galet. Mitt i en stor husrenovering. Började med att vi ville ha en större hall som slutade i en "totalrenovering" och det inkluderar byte av vvs, El, Fönster, flytta väggar, flytta entre, kök, gjuta ny bottenplatta, byta tak... ja det fortsätter. Jag har blivit antagen till Socionomprogrammet i Göteborg vilket känns roligt och spännande. Att man får ta sitt liv till en annan nivå. Varit hemma till och från sedan stora killen föddes för fyra år sedan. Kombinerat mammaledigheten med kortare vikariat, timanställningar och sommarjobb. Fungerat utmärkt då vi kunnat spara mycket dagar, vara mycket med barnen samtidigt som man arbetat, fått livserfarenhet och barnen inte behövt vara alls mycket på dagis. Skolade in lillkillen på dagis nu i augusti. Nu börjar allvaret =) Massa mål och drömmar kring att se världen, skriva en bok och samtidigt vara en bra mamma och uppfostra mina två söner till fina killar. Älskar att klippa och klistra, fotografera och skriva, vilket gör Scrapbooking till ett aldelles perfekt fritidsintresse.

26 apr. 2009

Klättra i träd


Här sitter Kevin i ett träd i vår trädgård!
Han kom och frågade mig häromveckan om jag kunde lyfta upp honom i ett träd
- Nej, kan man inte klättra upp är man nog lite för liten för att vara i träd. Jag fundera lite oh fortsatte med: - Kan man klättra upp själv så kan man också komma ner själv.
- Men det går inte klättra upp.
- Då får du kanske öva lite, försök med något annat träd. Han tog sin rutshkana och bar den mellan alla fem träden vi har på tomten, men lyckades inte komma upp. Han försvann in oh kom ut igen med en stol som han konka ner för altantrappan och sedan mellan alla de fem träden. Han kom sedan genomsvettig till mig.
- Det går inte och klättra upp för alla träden. Om du lyfter upp mig, lovar jag att jag kan gå ner själv.
- Nä, men så kan jag inte göra, du får försöka mer, tillslut klarar du det.
Han gick igen och tog stolen med sig oh kom upp för en gren på ett av träden.
- Mamma!, ropade han, jag kommer falla! Jag sprang dit. Det var ingen fara... så jag sprang tillbaka in och hämtade kameran och tog detta kortet på honom =)
När man inte ger sig klarar man allt!!

2 kommentarer:

  1. Hej hopp Melina! =) Vilka fina bilder du har lagt in! Lilla söta ollis utan skor...! =)

    Nu har jag också en blogg! Ska fixa lite på den!

    SvaraRadera
  2. Sa gulligt. Det ar sa sant....jag borde var mycket battre pa att lata barnen lara sig saker sjalv. Man kan ju alltid lara sig en hel del fran din blogg :) Tycker den ar super gullig. Du skriver sa himla bra....sen har du ju urgulliga killar med.

    SvaraRadera